Jag har inte bloggat på hur länge som helst, jag vet.. Många har undrat vart jag tagit vägen
och jag har faktiskt varit helt upptagen med alla flytt här i USA.. 

Det började med att jag flyttade in i en värdfamilj - supersnälla till en början - Men redan
efter första, eller andra, veckan fick vi ringa polisen för att pappan försökte ta barnen
utan mammans tillåtelse. Här fick jag även veta att pappan hade personlighetsstörningar.
Följt av detta så förföljde han oss genom olika tågstationer och letade efter oss.
Han hittade oss sedan vid starbucks där han glatt hälsade, smygfotade och erbjöd mig pengar.
Hur jag visste att han förföljt oss förklarade mamman för mig eftersom han skickat flera sms till
henne ang. det och även bilder som han tog..

Tro inte att detta var det sista av mitt äventyr i denna familjen. Därefter satt vi och skulle kolla
på ett av barnens teateruppvisning, innan vi gick in satt jag där och väntade med pappan,
ett av barnen och pappans vän, min dåvarande värdmamma var då på jobbet och kunde inte kolla
på uppvisningen och jag ville ju se barnets framsteg från förra veckan ändå. När vi satt där ute
och väntade frågar pappan absurda frågor, privata frågor som jag inte ens tänker nämna här på bloggen...

 

Därefter bestämde jag mig för att gå in i en såkallad "rematch". Jag försökte förklara för mamman
på ett bra sätt varför jag ville lämna - hon förstod inte, hon var bara arg för att jag ville lämna.
Min Area Director, som ska hjälpa mig förklara kom över och alla tre av oss satte oss ner.
Jag kände mig trygg vid första ögonblicket för nu hade jag en person som jag förklarat allt ovanstående
som skett och hon sa att hon förstår att detta inte är en trygg plats för mig. Men samtalet började och
min Area Director tog mammans sida, hon sa att mina problem i detta huset var ingenting om man
jämförde med andra, att andra har det 10 gånger värre, minst.
ÄR DET SÅ NORMALT ATT BLI FÖRFÖLJD, FÅ RINGA POLISEN, FÅ PRIVATA KOMMENTARER
OCH VETA ATT HAN HAR PERSONLIGHETSSTÖRNINGAR OCH VAD HAN KAN VARA KAPABEL TILL?!?!
Både min dåvarande värdmamma(VM) och min Area Director(AD) var emot mitt val och sa att jag
var "homesick", saknade något där hemma, trivdes inte med huset o.s.v. Tack för hjälpen AD...
MEN, VM hade ju en lösning! Jag skulle få åka till barnens advokat, prata med henne så att VM
kan få mer vårdnad av barnen, kanon bra lösning enligt min AD.. YÄÄY, inblandad med advokater i USA,
drömmen för alla eller? Inte för mig, jag var så jävla nervös, grät mig till söms om nätterna.
MEN, skulle jag välja att inte gå dit så skulle jag bli tvingad till domstol enlight VM.

 

Väl hos advokaten pratade vi länge och det var hur obekvämt som helst. VM flörtade till det och
blev helt plötsligt supervänlig mot mig, pussade mig på pannan, kramade mig. Allt för att visa
advokaten vilken SUPERMAMMA hon är... Efter mötet trodde VM att jag hade ändrat mig och ville
stanna nu, NEJTACK, har detta hänt på 1,5 månader så flyttar jag innan det blir värre - hon förstod
fortfarande inte - och vid det här laget så var jag rädd för henne också. Hon skrek mot mig, sa att
jag inte brydde mig om hennes barn, sa att jag inte brydde mig och familjen - hade det vart för barnen
hade jag stannat, de hade haft 10 andra nannys på ett år innan jag kom.. - Hon försökte få mig att känna
skuldkänslor och stanna pga dom. 

Tiden rullade på och jag var lättad för att ha kommit undan domstolen, men så en dag kommer
mamman hem från jobbet, 7 på kvällen med ett papper - FAN tänkte jag, telefonräkningen från att jag
ringt mamma på natten och gråtit. - Men icke sa nicke, ingen big deal säger VM och lägger fram en
kallelse till deras advokater, dagen efter klockan 1. Återigen kommer magknipen tillbaka och nu ska
jag träffa 3 advokater, plus att jag skulle bli inspelad. VM sa åt mig vad jag fick säga, vad jag inte fick säga,
hur jag skulle bete mig osv. Var jag inte bekväm med att säga alla dessa positiva saker om henne så fick
jag inte gå dit. Trots det stod det att jag var "required" att gå dit. Jag ifrågasatte naturligtvis varför jag skulle
dit igen när jag pratat med barnens advokat redan, men OJ VM KOM PÅ ATT HON MÅSTE VARA
NEUTRAL I EN DOMSTOL OCH INTE KAN TA UPP VAD JAG SAGT I DOMSTOLEN, bra spelat VM, bra spelat.. 

 

Så iväg till advokaterna dagen efter, ringde naturligvis hem igen och storgrät av magknip och nervositet..
Men det kom fram att jag måste gå dit eller komma till domstolen, vart jag än befinner mig i USA så
skulle jag behöva åka dit.. Packade mina väskor, för jag hade fått nog och nu fick jag äntligen bekräftat
att jag skulle bli urgently removed från huset. Tack Sanna i sverige för all hjälp, och naturligtvis min mor
och far också! Väl nere hos advokaterna fick jag sitta i ett rum ensam med VM's advokat och berätta
historian igen, när allt var klart där var jag lättad igen - tills han nämner att nu ska vi in till nästa rum - VA?!

Jovars, tro inte att det var så lätt Felicia, nu ska vi in i ett rum med barnens advokat, VM's advokat,
pappans advokat, samt bli inspelad, WOHOO *ironi*. Det gick väl ändå helt okej bra, magknip som 17
under hela mötet bara. VM var glad så länge vi var hos advokaterna, men så fort vi kom utanför dörrarna
så blev hon fly förbannad för att hon visste att jag ska bli förflyttad från huset, hon höjde rösten och
anklagade mig för det ena och det andra för att mina skuldkänslor skulle komma fram och jag skulle
besluta mig för att stanna, vad är det hon inte förstår??? Jag var redan inne i rematch med en vecka också,
och hon hade nu blivit utdragen ur programet. Hon hotade med att om jag inte ringer högsta i San Fransisco
ska hon se till att göra ett "case" av detta också. Och då skulle jag bli kallad som högsta vittne, KOM IGEN?!